Idag säger hon att hon inte är intresserad av att gå ut och festa tillsammans med sina kompisar. Hon säger också att hon inte gillar att dricka. Hon säger också att hon är för gammal för sådana fester och hon bryr inte sig att hon missar festernas höjdpunkter.
Men om man ska gå bakom hennes sanning, så finns det den sannerliga sanningen.
Hon vet inte när det började men det var ett bra tag sen. Faktiskt väldigt länge sedan.
En kväll, då hon skulle sticka iväg till en fest. Men förberedelserna gick inte så bra, hon var missnöjd med sina festplagg, sminket misslyckades, hon var inte på humör att dricka och mingla med sina kompisar. Hon var galaxens fulaste och hemskaste människa i det där ögonblicket. Hon ville strunta i allt och stanna hemma och glo på dumburken. Stänga av mobilen, datorn med mera och vara för sig själv. Då bestämde hon sig att stanna hemma istället och meddelade sina kompisar att hon blev sjuk i sista minutern.
När hon stannade hemma och insåg att hon mådde bättre efter en stund med veteskapet att hon inte har gått till festen. Det kändes väldigt underbart när de negativa känslorna försvunnit.
Nästa fest mådde Bronach dåligt igen innan utgången, så lämnade hon ett vitlögnaktigt meddelande till de andra att hon inte kom till festen.
Efter en tid försökte Bronach gå ut på fest med sina kompisar, först skulle det vara förfest hos någon sen skulle de dra vidare till uteställen i stan. Där på förfesten kändes det ok med kompisarna men hon kände sig ändå ful i sina festplagg. Fast kompisarna sa att Bronach faktiskt var snygg, så lyssnade hon inte på det örat. Istället lyssnade hon på sina demoner i sitt inre. Hon var fulaste på förfesten, sa Bronachs demoner.
När kompisarna började diskutera vilken uteställe de skulle till, så var Bronach inte med i diskussionerna. Hon stod där, tyst.
Ångesten dök upp igen inom Bronach, hon ville inte gå ut på något uteställe alls för att hon skulle bli väldigt ensam där och ingen skulle bli intresserad av henne där.
-Jag följer inte med. Jag har inte så mycket pengar, jag vill hellre spara pengar till andra saker.
De sa ok, så deras vägar skiljades åt efter förfesten.
Så fort de gick iväg och Bronach var på hemväg, kände hon en stor lättnad inom sig. Liksom en sten försvann från hennes bröstkorg, lika lätt som en fjäder och lika snabb som en blixt.
Hennes steg på hemvägen kändes jättelätta, som en människa gick på en månvandring.
Vid nästa fest-tillfälle kände hon en stor tveksamhet inför att gå på festen. Men hon bet ihop och gick ändå ut.
Det gick inte så bra, hon kände sig väldigt hemsk och äckligful. Hon kände sig underlägsen jämfört med sina kompisar. Hon gav upp och drog hem väldigt tidigt på kvällen. Kompisarna frågade henne, att kvällen inte har ens börjat?
Bronach bara skakade på huvudet och stack iväg.
Någon gång längre framöver bestämde Bronach sig att fixa egen fest istället för att se hur det kändes.
Men festen blev bara en flopp för henne och hon bröt ihop nästan i köket när ingen såg henne.
Sen har det blivit mindre och mindre fester för henne, till och med hemma-fester har hon väldigt svårt för. Samtidigt minskade hon på sitt drickande, helt automatiskt.
Fast hon gillade att ta ett glas vin till finmiddagen eller longdrink innan middagen eller något liknande. Men sen har hon inte fått något tillfälle att dricka.
Nu sitter hon idag och försöker minnas festen/förfesten hon var på, senast…
Och hon tror att hon inte kan minns. Det måste vara ett BRA tag sen…
Fortfarande idag har hon svårt för fester med mera… T.ex. nyligen ordnade det en stor Halloween-fest, där kom det cirka 200 personer, både utklädda och icke utklädda. En kompis till en kompis till en kompis och så vidare har lagt ut foton på sin hemsida från Halloween-festen. Enbart att titta på dessa foton gav Bronach megahjärtklappningar och ångestkänslor fast hon var hemma och flera dagar efter festen…? Ändå mådde hon SÅ dåligt av de fotona. Hon har inte ENS tänkt att dra ut till festen alls. Ändå fick hon hjärtklappningar och ångest…
Blir hon frisk igen någonsin? Att hon kan gå ut och mingla runt med okända människor och bekanta, vänner, kompisar och vara trygg i sig själv? Att hon vet att hon ser bra ut på festen bland sina snygga vänner, känna sig stilsäker.
Kanske en dag?
Sparat under: Början
Hon valde Bronach, ett irländskt namn av flera anledningar. Det är inte hennes riktiga namn som ni säkert har förstått.
Hon lever i ett väldigt litet samhälle, cirka 20 tusen människor lever där. Hon vill vara sig själv men det är så svårt på grund av omgivningen är väldigt rädd för förändringar eller annorlunda grejor. Därför har hon valt att vara anonym.
Också känns det lättare att blogga om henne som tredje person, då kan man se det här ur ett objektivt perspektiv, lättare på något sätt.
Namnet Bronach betyder ”sorrow”, hon har så mycket sorger och negativism inom sig som hon behöver få kontroll över och kunna förstå sina beteende när det kommer fram till kritan…
Sparat under: Början
En tjej, 70-list, fastanställd, kommer från en stor familj, har lite fritidsintresse, har bostadsrätt, har vänner, hemdjur…
Ja, allt verkar vara normalt med den här tjejen men hon har några stora hemligheter… I hennes omgivning vet folk inte om de hemligheterna som tjejen bär på.Bara en hemlighet har hon valt att berätta på grund av att folk i hennes omgivning skulle kunna förstå henne och hennes beteenden bättre. Men djupare än så, nej. Hon valde att behålla resten för sig själv.
Men som alltid, kommer grytan att koka över till sist. Hon vill vara öppen med sina brister och de mörka sidorna hos sig för folk i sin omgivning. Men det gör nästan omöjligt för att hon lever i en väldigt liten värld, där cirka 20 tusen människor bor och nästan alla vet om varandra. Väldigt äckel-liten värld, om tjejen får säga sitt.
De flesta har redan en uppfattning om tjejen och hur hon är, hur hennes personlighet är…
Medan tjejen inte är intresserad av att stampa på samma vatten utom vill utveckla sig och få positiva inspirationer från omgivningen. Att kunna upptäckta nya saker ute i världen och omgivningen, att förändras positivt. Men omgivningen är otäckt och skrämmande, rädd för förändringar.
Så försöker hon gå hos psykologer och få hjälp mot sina mörka sidor, vissa frågor har blivit svar medan en blivit flera frågor. Också få självförtroende för att kunna våga börja tro på sig själv igen…Men… allt där räcker inte ibland för tjejens behov och att få grytan inte koka över.Hon behöver ibland feedback från sin omgivning men hon vågar inte vara fullständigt öppen på grund av kommande och felaktiga rykten om sig. Hon orkar inte och vill inte få veta vad för rykten som går runt i det litet samhället. Hon vill hellre få egen uppfattning av omgivningen och människorna. Då vill hon att människorna ska försöka göra detsamma för henne. Men det gör det inte, troligen.
Var kan hon isåfall få utlopp för sina innerliga tankar, funderingar, förändringar och möjliheter att sätta ut de mörka sidorna i rampljuset…?
Ja, kanske en anonym blogg skulle fungera?
