Mina depressioner

Bronach ligger, sitter, byter ställning, tänker för mycket, småäter… Ja, allt som hon brukar göra när hon är hemma.
Men att få en natts sömn, har hon inte lyckats med. Klockan är snart sex och i princip ska hon vakna mellan halv sju till sju.
Så om hon nu ska försöka somna, då kommer fredagen att försvinna ur hennes ögon.
Varför är det svårt att gå och lägga sig i sängen, undrar Bronach? Det måste vara enkelt och lätt…? Hon avunds de människor som kan försvinna in i sömnens värld och vaknar upp igen, utvilada och tillfredställda, när en ny dag gryr.
Medan Bronach känner sig aldrig pigg och utvildad när hon kämpar att ta sig upp till verkligheten från sömnen. Hennes ögonlock känns blytunga och hennes kropp känns handlingförlamad.
Varför är det så? Hon har försökt funderat och tänkt ut varför hon inte är normal gällande sin sömnbeteende.

Bronach tar en djup suck och stiger upp utan en natt med sömn, igen och går mot dagen.
Hon hoppas att hon klarar det utan att bli försvag av sina inre demoner som verkar vilja härja runt i Bronachs känsloslott som är väldigt litet och svagt just nu.