Mina depressioner

På morgonen blev det femte dagen som Bronach stannade  kvar i sängen och drog täcket över sig, mot skammen som svärmade omkring. Hon skulle faktiskt till jobbet men kunde inte vakna förrän vid cirka 10-tiden och skämdes så mycket att bojorna redan fanns där och höll henne kvar.

Massor av oro bara gick runt runt i Bronach, det kändes som halsen blev till ett sugsnöre, fullt med fett runt.
Så valde hon att stanna kvar i flaskan och orkade inte grubbla mer.
Hon skämdes så mycket att gå till jobbet. Hon klarade inte av tanken att hon skulle få alla blickarna på sig om hon skulle till jobbet.
Att få uppleva föromjukelsen, skammen… är det värsta hon vet och så fort dessa känslorna dyker upp, blossar ångesten upp rejält och skrämmer Bronach iväg med svansen mellan benen till sin grotta och stanna där tills ångesten försvunnit. När det har hänt, brukar det varva mellan tre till fem dagar…

Vet Bronach hur hon ska ta sig ur flaskan?
Kommer hon att göra det någonsin?